Onsdag...

publicerat i Min vardag;
I dag är det 2 dagar sedan jag fick mina senaste kortisonsprutor. Det var på min 3 månaders återbesök på Reumatologen på Ryhov i Jönköping. Jag fick också göra en ny bedömning av hur jag mår och känner mig i lederna. Min läkare gjorde en uträkning på mina svar och det var väl ingen större skillnad från mitt första besök i november förra året då jag fick diagnosen. Jag fick ju då börja med en behandling som heter Remicade och den får man via dropp, den ska man ta enligt ett schema med olika intervaller på veckor. Tyvärr så har inte detta givit oss det resultat som vi önskat så jag ska eller jag HAR börjat med en ny medicin nu. Enbrel heter den. Den tar man en gång i veckan istället för som innan var 6-8 vecka med Remicaden. Hänger ni med ;)
Nu är det ju också så att jag har sprut fobi! Jag får dödsångest och jag har haft min fobi så länge jag kan minnas. Så nu då med den nya medicinen Enbrel så ska jag ta en sprutpenna själv! Jag har ni då under mina 3 månader med Remicde och kortisonsprutor fått lära mig hur jag ska göra för att hålla mig lugn. Jag tänker på mina BARN, det är det som hjälper bäst. För utan dessa sprutor och mediciner så kommer jag inte kunna vara den mamman som jag vill och SKA vara. Nu har jag haft 2 tuffa veckor innan jag fick komma på detta läkarbesöket men det har ändå funkat någorlunda. Nu börjar jag må bättre, har fortfarande lite ont i vissa leder och när jag gör vissa rörelser ( 4 av 10 ) men vad gör man inte för sina barn. Tröttheten ligger väl på en ( 6 av 10 ).
Men nu ska jag avrunda detta inlägget och sen börja på mitt långa inlägg som förklarar allt som hänt mig under jaa dom senaste 4 åren iaf.

PussKram

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Anonym:

Torsdag den 18 februari.
Ja, min kära dotter inte är det lätt att vara mamma till en underbar dotter som just har fått reda på att hon har fått RA som är en livslång sjukdom. Vi är många på din sida av släkten som verkligen lider med dig och ALLA vi önskade att någon av oss hade fått det istället. Vill så gärna ta din smärta och överföra den till mig men tyvärr så går det inte. Det betyder att jag går med en oro i kroppen hela tiden och undrar när ska du hitta rätt medicin för att det ska bli bättre?? Vet att det är jobbigt men du måste lära dig att leva med detta och försöka hitta rutiner för hur det ska gå framåt på bästa sätt. Göra saker sakta och inte för mycket åt gången är ett måste tänk, vila en stund och åter ta upp att göra saker. Det brukar du säga till mig hahaha nu är det din tur att lära på nytt. Det är så lätt att säga saker men så svårt att lära om. Du har två underbara pojkar som är så snälla och goa, så ta åt dig äran, det är DU som har gjort dom till det dom är. Jag är en mycket stolt mamma och mormor. Kram

Kommentera inlägget här :